julialjuger

..till tanten på stan som står och spelar dragspel, dag ut och dag in. nu tänker ni säkert att "men det är väl inget märkvärdigt?" men joho ni! hon står nämligen och spelar samma låt, om och om igen. och hon står där länge, ja, hela dagarna. tröttnar hon inte? nej hon kämpar på. samma tempo (segt som fan). då kommer nästa fråga: "vilken låt spelar hon?" och hör och häpna nu mina vänner.. hon spelar gudfadern. gudfadern. av alla låtar? så kan hon...gudfadern? jag har pratat med vissa människor om hur det skulle vara ifall varje person hade en egen låt. typ som en egen anthem. som sattes på tex när man entrar en fest osv. vad förjävla mäktigt det skulle vara! det känns lite så ibland när man går på stan nu när hon har dykt upp. min "gå-på-stan-låt" är gudfadern. den förföljer en liksom, hela dagen. jag går ju i skolan på stan också. faktum är att hon står inte långt ifrån fönstret till vårt klassrum. hon finns alltså där, 5 dagar i veckan, månad efter månad...

snart startar jag en insamling, köper en tågbiljett för pengarna och skickar iväg henne till en annan stad.